Nästa andetag - en ny chans

Så nu är det drygt två veckor sedan vi påbörjade vår ett år långa resa i personlig utveckling. Och för dig som har missat är det inte för sent för att hoppa på än. https://www.terapiochfokus.se/blog

Hur går det för dig? Dela gärna med dig av dina erfarenheter.

Själv började jag meditera för ca 5 år sedan då jag efter en tids sjukdom kom fram till att svaret inte fanns i min KBT-tränade hjärna. Då jag tvingades ut på okänd mark och ner i kroppen. För mig gick vägen till meditationen genom yogan. (Intresserad av yoga? Prova gärna min grupp: https://www.terapiochfokus.se/blank-sida-4 ) I yogan och meditationen hittade jag verktyg för att lugna min andning, min kropp och att släppa taget. Jag fick tillsammans med min kropp och min rädsla träna på att hitta tillbaka till tilliten till kroppen, att åter omfamna livet och våga delta.

Under dessa fem år har vägen till meditation verkligen inte varit spikrak. Idag mediterar jag högst sporadiskt trots att jag vet att jag behöver det så mycket mer. Jag skyller lätt på småbarnslivet (fast barnen inte är så små längre) eller tidsbrist fast tiden ändå finns där. Det är bara så mycket enklare att låta hjärnan distraherad av en film på Netflix. När jag förargas över min dåliga självdisciplin tänker jag ibland på Björn Natthiko Lindeblads sommarprat 2012 https://sverigesradio.se/avsnitt/116697 .

Björn är mannen som valde att under flera år leva som trädmunk. Han beskriver bland annat hur han trots sin dagliga meditationsträning under flera år kunde ha fortsatt svårt att tysta sin ständigt arbetande hjärna. Så jag fortsätter träna och låter mig guidas och tryggas av hans ord att "medveten närvaro är aldrig längre än nästa andetag bort".