Augusti - medveten närvaro

”Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra. För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än hon gör, men först och främst förstå det hon förstår.”

Sören Kirkegaard

Detta är högst sant för oss terapeuter men även för var och en av oss i vår relation till oss själva. I den här resan, där du själv kommer att vara din guide, är detta nödvändigt. För hur ofta står vi inte en bit framför oss och talar om för oss vad vi borde göra, orka, tycka eller kanske till och med känna.

Så denna första månad så ska vi träna på just detta. Att vara där vi är. Så hur gör vi det? Jo, du har säkert hört talas om mindfulness eller medveten närvaro? Om inte så ska jag snart förklara vad det är och hur jag tänker att det hjälper oss.

Mindfulness eller medveten närvaro, som jag hädanefter kommer kalla det, handlar inte om att vara mer uppmärksam, snarare att vara uppmärksam på ett annorlunda sätt. Det innebär, som Jon Kabat-Zin beskriver det: ”att med sin själ och hjärta ta sin kropps och sina sinnens alla resurser i bruk till fullo”.

Att se lite på sin situation ovanifrån. Att stanna upp och därifrån observera. Och här kommer det viktiga. Att kunna göra detta utan att döma eller värdera!

Att vara medvetet närvarande i stunden/ i kroppen/ i våra sinnen är ett sätt att landa i nuet landa ”här”. Vilket är precis det som citatet ovan handlar om, att var där vi är, med oss själva.

Medveten närvaro är en teknik vi övar för att få ökad kontakt med kroppen och möta det vi kommer i kontakt med, med intresse och värme utan, som sagt, att värdera eller döma. Kroppen har en central roll i våra känsloliv så när vi stannar upp och tar kontakt med kroppen kommer vi också få kontakt med tankar och känslor. Vissa behagliga och andra kanske mer olustiga.

I övningar i medveten närvaro handlar det om att kunna observera tankar och känslor utifrån en neutral plats, lite från ovan. Att hjälpa oss att inse att tankar är just tankar. Att se att de är där, uppmärksammar det de väcker inom oss och låta dem passera.

Jag brukar här använda mig av liknelsen att tankar är som gäster som kommer och går. Säg att du har en fest och plötsligt kommer det en objuden gäst. Det är en bekant som du inte tycker om och som du inte vill ha på din fest. Vi har här lite olika alternativ antingen vägrar du att släppa in gästen och blir då stående argumenterades i dörren, festen pågår men du är inte en del av den. Eller så släpper du in gästen, uppmärksammar att den är där men ägnar dig åt de gäster som ger dig positiva känslor. Den objudna gästen pockar på din uppmärksamhet men så fort du kommer på dig själv argumentera med tanken hjälper du dig att istället rikta din uppmärksamhet till din kropp, som vi kommer tala om snart eller till de tankar som ger dig behagliga känslor.

Kan låta enkelt men alla som har försökt vet att det inte är så. Så varför är det så svårt att släppa tankar som väcker obehag? Jo, det är för att vår hjärna är inställd på att leta hot. Detta grundar sig i vår biologi, främst vårt sympatiska nervsystem mer känt som vårt kamp- och flyktsystem. Att upptäcka hot och kunna sätta oss i säkerhet har varit avgörande förmågor för mänsklighetens överlevnad genom evolutionen.

Men i och med att vår hjärna också har utvecklats och att vi fått ett språk som möjliggör för oss att kunna se både bakåt och framåt så kan ”hot” uppkomma hela tiden, inte bara när vi står öga mot öga med ett vilt djur. Då vår hjärna inte gör skillnad på vad vi tänker och vad som faktiskt är sant räcker det med en tanke för att sätta igång systemet. Därav vikten att träna oss på att förhålla oss till våra tankar. Ibland kan det underlätta att sätta in tanken i meningen: Nu tänker jag tanken…. Detta för att hjälpa oss att skapa distans för visst blir det en viss skillnad på. ”Jag kommer göra bort mig på mötet imorgon” och ”Nu tänker jag tanken att jag kommer göra bort mig på mötet imorgon”.

Tankar om framtiden där vi tenderar att hamna i dragkamp med tanken om det tänkta scenariot är sant eller inte kan vi träna på att bemöta: Är det så, så är det så – det kommer visa sig i sinom tid. Jag vet inte vad som sker på mötet imorgon men det vet inte tanken heller.

Om du vill gå vidare kan du även benämna vilka känslor och kroppsförnimmelser som väcks inom dig när du tänker tanken. Ytterligare ett steg i att vara där vi är.

Medveten närvaro kan du träna när helst under din dag. Det du behöver göra är att stanna upp och förankra dig i kroppen detta gör du med din uppmärksamhet. Ett bra sätt att börja är dina sinnen: vad du ser just nu, vad du hör, vad du känner, luktar, smakar. Du väljer själv om du vill ha öppna eller stängda ögon eller variera, om du vill gå igenom alla sinnen eller fokusera på ett. Övningen är fri.

Viktigt att komma ihåg är att när vi pratar om vad vi känner i denna övning så är det inte främst känslor vi talar om utan snarare beröring så som min tyngd mot stolen, mina fotsulor mot marken när jag går eller regnet/solen/vinden mot min hud. Det kan också vara fenomen du känner inne i kroppen, att känna andetagets väg inne i kroppen, spänningar, stickningar, pirr. Om du kommer i kontakt med något du upplever obehagligt, kanske du känner att du börjar försvinna i tanken eller att du börjar analysera det du precis känt. Försök då att hämta dig tillbaka till att uppmärksamma t.ex såhär.

Andas in och använd inandningen till att på ett vänligt sätt rikta din uppmärksamhet till spänningen. Stanna kvar och känn efter vad det är som pågår i din kropp, kanske får du en bild av det du känner, varmt eller kallt? Stickigt eller mjukt? Tungt eller lätt? Använd sedan din utandning till att släppa taget om det och slappna av.

Kom ihåg att detta inte är någon mirakelmetod. Den kommer inte ta bort eller förändra smärtor eller obehagskänslor. Det är endast en teknik vi övar för att få ökad kontakt och börja vara med oss själva med värme och intresse där vi är. Detta för att vi sedan ska kunna ta medvetna steg till vart vi önskar gå och vem vi önskar vara.

Med denna första månad vill jag gärna hänvisa till två av mina youtube filmer länkade härunder. Den ena går igenom andning och den är högst grundläggande i vårt fortsatta arbete. Det andra är ett förslag till en övning i medveten närvaro en kroppscanning men om du söker på nätet och you tube så kommer du hitta flera tusen så känn dig inte låst till min utan hitta någon som passar dig.

Så till sist vill jag bara önska dig välkommen till denna första månad av vår resa i personlig utveckling. Jag är glad att just du är här och jag önskar att vi får en givande resa tillsammans. Har du frågor, funderingar så tveka inte utan lämna gärna en kommentar. Jag är säker på att vi har mycket att lära varandra.

Väl mött

Sofia