Månad 2 - Känslor

Hej igen!

Hoppas att arbetet med att stanna upp och bara medvetet närvara gått bra. I förra månaden hade vi fokus på våra tankar och hur vi kunde förhålla oss till dem som gäster som kommer och går. Hur har det varit att tänka så för dig?

Sen är väl tankarna som vilka gäster som helst, att om de är vana att vi brukar socialisera och prata med dem långa stunder och sedan helt plötsligt vänder dem ryggen så kommer de bli mer påstridiga men, också som andra gäster, kommer de tillslut tröttna och kanske komma på färre besök. Så misströsta inte -det här är något vi jobbar med alltid!

Men tankar kommer sällan ensamma utan de väcker ofta en känsla i oss. Vi har nio grundkänslor som är kultur- och hierarkineutrala, vilket innebär att vi alla har dem och uttrycker dem på ungefär samma sätt. Vi kommer gå in lite mer på hur det kan vara så i ett senare avsnitt när vi talar om anknytning men för nu nöjer vi oss med att bara konstatera att det är så det är. Vilka är då dessa våra grundkänslor och vad vill de oss? Jo:

Sorg, att känna sig ledsen. Sorg känner vi oftast vid förlust det kan vara t.ex. av en person, en händelse eller något vi önskat/planerat som inte längre kan ske. Sorgen gör ofta att vi drar oss undan, detta för att skapa tid och utrymme för eftertanke och reflektion.

Rädsla, att känna oro. Vi känner rädsla för att kunna undvika faror. Rädslan gör oss uppmärksam på hotet och hittar utvägar såsom att t.ex. vilja fly, söka skydd, be om hjälp eller bli passiva.

Ilska, att vara arg. Ilskan gör att vi vill försvara oss mot ett eventuellt hot och vi upplever ofta ilska om någon kränker våra gränser eller gör något mot oss vi känner inte är okej. Ilskan, att vara arg ger oss kraft och mod till att vilja skapa förändring, ifrågasätta samt att sätta våra gränser.

Skam, att skämmas. Skammen är vår sociala kontroll som gör att vi inte bryter mot sociala regler och värderingar.

Glädje, att känna glädje, lust och lycka. Känslan av glädje får oss att vilja vara kvar i situationer och fortsätta med det som vi gör som är bra för oss.

Nyfikenhet, att känna intresse -att vilja närma oss något som vi uppfattar som spännande eller meningsfullt att tillåta oss utforska och pröva.

Överraskad, att känna förvåning. Förvåning får oss att stanna upp för att få en överblick om något plötsligt händer för att kunna värdera situationen.

Äckel, att känna avsmak. Äckel hjälper oss att inte äta eller dricka något som kan vara skadligt för oss.

Avsky, att känna förakt. Avsky får oss att undvika något eller någon som vi anser eller som vårt undermedvetna har lärt in som dåligt eller rent av skadligt för oss.

Som du ser har alla dessa känslor ett budskap till oss. Antingen att vi vill närma oss/vara kvar eller dra oss undan. De är således en alldeles utmärkt kompass.

Det är inte alltid vi förstår dem i stunden, vi kanske bara får en kroppsförnimmelse, en obehagskänsla. Men senare när vi får lite distans, diskuterar med andra så kan vi lägga pusslet.

Jag tänker att det är viktigt att vi tidigt på denna resa har med oss frågan. Var vi är på väg. Du behöver inte veta nu. Vi kommer jobba kontinuerligt med detta under hela året. Men en första tanke.

”Om jag hade mer kontakt med mina känslor, vad skulle jag göra? Hur skulle jag vara?”

Tillåt dig att känna och smaka lite på den frågan. Kanske skriv ned några ord.

Det här med känslor är ett ganska stort kapitel varför jag kommer dela upp det under månaden. För känslor kan vara svåra, skrämmande och motstridiga. Vi kommer lyfta även det. Men vi börjar här. Följ tankarna och se vad de väcker för känsla. Är det något du vill närma dig eller distansera dig ifrån? Är det något som får din hand att knytas och din käke att spännas? Låt dig i början av denna månad bara tillåta dig att observera vad som sker.

Viktigt att komma ihåg är att vår kropp inte gör skillnad på om det är något som faktiskt händer eller något vi tänker. Tanken på att någon kommer göra bort sig, något roligt eller skrämmande kommer att ske, väcker precis samma reaktion i kroppen som om det faktiskt hände.

Jag har själv senaste tiden varit tvungen att använda mig mycket av denna inre kompass. Som ni vet så har jag precis startat eget. Även om längtan och tanken funnits länge så gick det ändå plötsligt väldigt snabbt och så fanns lokalen där. Plötsligt skulle jag ut och göra reklam för det jag gör. Från överallt kom det brev med vad jag behövde, hur jag kunde nå kunder, öka försäljning och bli oerhört rik. Och oj så lätt det är att dras med. Men ju mer jag gjorde och ju större det blev med alla idéer, impulser och onlinekurser så kände jag hur tröttheten tog över. Kroppen blev så tung och jag tvingade stanna upp och se över om jag verkligen var på rätt väg. Är det verkligen hit jag vill?

Och då, så kommer den tillbaka, tanken, utgångspunkten, det som gjorde att jag en gång ville starta eget. Längtan efter, att tillsammans med andra, få lägga deras pussel. Inte bara kognitivt i tankarna och samtalet utan på alla plan; tankar såväl som känslor och kropp.

Jag önskar med den här bloggen kunna nå ut till många och den kanske räcker för några. Men det jag brinner för är mötet. Den lilla yogagruppen där vi inte bara kommer som yogisar utan som hela individer och arbetar med hela oss själva. Och drömmen hägrar där framme om en terapeutisk dans- och rörelsegrupp. När jag kommer tillbaka till detta så känns kroppen åter lätt, det bubblar/glittrar inom mig. Visar mig vägen vad jag vill närma mig. För mig var det inte den stora yogagruppen och tusen följare i onlinekursen. För mig var det att lägga pussel med dig.

Så låt dig guidas. Släpp taget och lyssna inåt. Vad gör dig lätt?

Stort lycka till!

/Sofia

Bild av Sofia Linder, Instagram: salongenskonst