JUNI (månad 11)

Du nalkas ljuva återhämtningstid. I doften av syren och liljekonvalj stannar jag upp och låter mig känna gräset under fötterna. Det är lätt att sommaren försvinner fort i vardagens snabba tempo. Låt oss använda juni månad till att sakta ned och förbereda oss på återhämtning med en mindfulnessövning, för lugn och balans med utgångspunkt från hjärtat.

Hjärtat är placerat i kroppens centralpunkt men det har förbindelse med hela din kropp. Hjärtat, kroppen och sinnet står i direktkontakt med varandra där ditt hjärta och din kropp svarar till dina känslor och vice versa. Om du är stressad kommer din kropp att möta upp dig i det precis som det svarat på om du lever balanserat i kärlek, tacksamhet och tillit.

Våra kroppar är skapade för och strävar efter att vara i balans såväl fysiskt, psykiskt och känslomässigt. Genom att sakta ned så kan vi hjälpa våra kroppar med detta. Så låt dig först ta dig en stund att sätta dig tillrätta. Hitta en ställning som är bekväm men ändå kan ha en så rak rygg som möjligt.

Börja med att rikta din uppmärksamhet till ditt andetag och tillåt dig att följa andetagens väg hela vägen in och ut och låt andetaget få saktas av.

Känn hur du slappnar av i din käke och låt din panna slätas ut. Känn hur din kropp slappnar av och hur dina muskler släpper taget.

Rikta så ditt fokus till ditt andetag och börja förläng din utandning så att denna blir längre än din inandning. Räkna förslagsvis till fyra på ditt andetag in och sex på ditt andetag ut. Känn hur din kropp varvar ned.

Ditt hjärta är ett av de få organ som aldrig vilar. Dag som natt tickar det trofast på i ditt bröst. Genom denna övning skänker vi det en välbehövlig paus, en chans att få sakta ned.

Så låt oss börja med övning ett och ge hjärtat kärlek. Jag vill här be dig att sätta ihop dina handflator och gnugga dem mot varandra. Känn värmen som uppstår. Placera sedan dina händer, ovanpå varandra, över ditt hjärta.

Din kropp är en fantastisk skapelse. Tänk att hela din kropp utgår från en enda cell. En enda! Denna enda cell har sedan delat sig tusen och åter tusen gånger till att bestå av 37 biljoner celler. 37 biljoner där varje cell har sin unika uppgift. Tänk vilken fantastisk kropp vi har, vilket mästerverk vi alla besitter. Varenda en av dessa 37 biljoner celler vet exakt vad den ska göra. Den vet hur den ska reparera sig om vi bara ger den chansen. Och den chansen får den när vi saktar ned, för det är då kroppen får möjlighet till återhämtning och läkning.

Så känn nu kärleken från dina händer till ditt hjärta och din kropp. Vet att den är fantastisk precis så som den är och att den vill dig väl. Varenda en av dina 37 biljoner celler har en uppgift, EN uppgift och det är att säkra din överlevnad så tillåt dig att sakta ned och känn tilliten till din kropp. Känn att oavsett vilka brister du väljer att se i den så finns den alltid där för dig så gott den kan, kämpar för dig, kämpar för din överlevnad. Så i dina lugna andetag där din utandning är längre än din inandning, känn värmen från dina händer, känn kärleken och tacksamheten skölja över hjärtat och din kropp att de faktiskt finns där, varje dag, oavsett vad.

När du stannar upp och sänder kärlek och tacksamhet till dig själv och din kropp stöttar du även dig själv till att tillåta dig att ta emot dig själv och din kropp precis så som den är. Att få bli någon som är viktig. Det är att bygga självkänsla! Inte att sätta upp nya krav eller mål för vad du behöver uppnå innan du kan älska dig själv. Det är precis det här det handlar om. Kan du möta upp dig som du är? Kan du bli någon som det är viktigt att ta omhand, att lyssna till dess behov? Är du viktig inför dig själv? För det är det som självkänsla är – hur du känner inför dig själv.

Du ska snart åter få ta ned dina händer men jag vill be dig att stanna här en stund. Är det något du önskar sända till dig eller din kropp? Något budskap? Vad tänker du att du och din kropp behöver höra just nu och se om du kan ge dig själv det.

När du känner dig redo låter du händer åter falla ned i ditt knä och stanna här en stund. Hur känns det i kroppen. Uppmärksamma om något känns förändrat eller om det är lika? Känns höger och vänster sida lika eller olika? Är du spänd någonstans? Känns det tungt någonstans? Kanske har någon känsla dykt upp? Ta bara emot kroppen precis som den är och låt det som är få vara och se om du kan stanna med dig själv i det. Erbjud kärlek och tacksamhet till vad helst som dyker upp. Känn tilliten till att din kropp kan, tillsammans med dig, vara även i detta och att det även är tryggt för er att tillsammans kunna släppa taget av det som inte längre är dig till gagn. Låt det i så fall lämna din kropp med ditt andetag ut.

Fundera på hur du vanligtvis gör när du uppmärksammar något i din kropp. Stannar du upp och lyssnar in eller väljer du att ignorera det? Ofta har känslorna budskap till oss men ofta är det små subtila signaler så som att något känns tight eller kanske en diffus oro eller tankeoreda. Det blir något som vi bara stoppar undan. Så jag ber dig, använd den här stunden och lyssna in och medge för dig själv det du faktiskt känner. Försök att inte värdera eller döma utan att öppet och intresserat lyssna med en önskan att vilja förstå. För om vi kan börja uppmärksamma och också förstå dessa små, små signaler så kommer vi att kunna navigera oss rätt innan dessa små varningssignaler blir till ohanterliga skrik på hjälp som så ofta manifesteras i vår kropp.

Vi tar oss vidare till övning nummer två där vi ska skapa utrymme. Vi mår alla bra av att ha ett visst rörelseutrymme omkring oss, att ha marginalerna på vår sida så låt oss till sist skapa ett större utrymme kring vårt hjärta. Sätt ihop dina armar bakom din rygg så att du håller dina händer på motsatt armbåge eller så långt upp på armen så det känns bekvämt. Det ska inte göra ont. Det är vanligt att vi i vardagen sjunker ihop något med axlarna inåt. Signalen till kroppen blir i detta att du behöver skydda dig och dina livsuppehållande organ. I denna övning hjälper vi istället kroppen att öppna upp. Sänder signaler till oss själva och kroppen att det är lugnt där du är, att du kan visa upp dig precis så som du är. Känn hur du öppnar upp för kärlek, för hopp och framför allt, känn hur lätt ditt andetag flyter i ditt öppnare bröst. Hur lätt andetaget får plats. Hur du får ta plats.

Tillåt dina händer att långsamt åter falla ned och känn din kropp slappna av. Tillåt dig att ta emot dig själv precis sådan som du är just nu. Andas, vila. Stanna här så länge du behöver och när du känner dig redo välkomna så åter vardagen med kärlek och tacksamhet. Kärlek och tacksamhet är inget som kommer naturligt för en kropp och hjärna i stress men ge dig chansen att stanna upp och göra dessa två övningar regelbundet under juni månad. För denna återkommande paus kommer hjälpa din kropp och så då även ditt hjärta och sinne att sakta ned och där kunna hitta just detta. Om du blir frustrerad över att du kanske inte uppnår de känslor du önskar så kom ihåg att detta är en träningssak. Ta emot även den känslan och skapa utrymme för att den får landa mjukt i dig och rikta sedan åter din uppmärksamhet till kärlek och tacksamhet.

Det är inte enkelt, det är därför vi tränar och det är därför vi börjar i god tid innan semestern.

Som alltid, var varlig med dig själv!

/Sofia

Photo by Lina Trochez on Unsplash