JULI (månad 12)

Fantastiskt! Nu är vi i mål. Snart har ett år gått sedan vi tillsammans började denna resa och jag hoppas att den har varit värdefull för dig.

Universum expanderar ständigt och vibrerar och i denna vibration har alla enskilda varelser sin speciella frekvens, sin rytm. (Det finns här en rolig övning men den tar vi vid ett senare tillfälle)

Men det finns även rytmer som är generella för alla. Allt från den lilla pausen som uppstår i andetaget mellan in- och utandning till dagens natt, veckans helg och så årets semester. Nu så här i juli närmar vi oss årets vila, eller kanske har den redan startat? Denna återhämtningstid för att fylla på batterierna men också för reflektion över det gångna året. Har du kommit dit du ville? Är du på väg åt rätt håll?

Det här året har vi arbetat med att lyssna in våra känslor, kroppens signaler. Vi har studerat vår bakgrund för att få en bättre förståelse för oss själva och de föreställningar vi bär med oss. Vi har sett över och kanske reviderat några av dessa för att skapa oss en medveten riktning. Kanske har du även, under våren, tagit några steg i denna riktning?

Jag tror att jag har nämnt det förut men beteendeförändringar är bland det svåraste vi arbetar med. Att ta sig upp ur de invanda vanorna/sanningarna, de djupa hjulspåren och istället ge sig ut på okänd mark i snårig terräng. Det säger sig självt att det inte är lätt. Våra regler och föreställningar finns ju där för en orsak. De finns ju där för att du en gång behövde dem i den miljö du då var i. De skapades för att säkra din överlevnad. Men det är inte säkert att de fortsatt är dig till gagn. Dock när vi i vuxen ålder bryter mot dessa för att gå dit vi vill så väcker vi det lilla barnets oro och ängslan att bli övergivet så kom ihåg; det är starka krafter vi har arbetat med och utmanar.

Jag hoppas att du har kunnat gjort denna resa tillsammans med dig själv utan att värdera eller döma utan istället kunna möta dig själv med förståelse för hur det faktiskt var och hur det blev. Inlärda strategier är aldrig någons fel. Det är inte dåliga föräldrar. Jag tror att alla föräldrar gör så gott de kan med det de har med sig men ibland kanske man faktiskt inte har förmågan hur mycket man än älskar sina barn. Men du kan älska ditt barn inom dig och leda det rätt. Ta det i hand och gå dit du vet att det blir bäst för det. Visa på nya vägar och stå ut i oron i att utmana tidigare föreställningar. Oron säger inget om beteendet är rätt eller fel, endast att du är utanför det som är känt och om vi ska till nya världar så måste vi utanför den kända marken.

Det är ett slitsamt arbete att se över och prova nya banor. Jag tycker ofta att vi människor ´har en tendens att förminska sånt här arbete. Att vi lite rycker på axlarna och säger; ”-Ja men det där var väl inget. Det gör ju andra hela tiden.” Ja det kan ju vara sant men antagligen har inte du gjort det innan. Jag minns när jag tog körkort. Det fanns ju tusentals andra bilister på vägarna men jag var helt slut ändå de första gångerna jag körde själv. Så vad andra gör spelar ingen roll. Du jämför med dig själv. Och du belönar dig för dina framsteg! Det kan låta löjligt men vi ska aldrig förminska kraften i att fira våra framsteg.

Så nu så här i årets vila och reflektionstid. Var finner du din återhämtning, din vila och kraft? Ge dig lite tid och se över vilka steg du har tagit, vad har blivit bra och vad har du lärt dig av. Hur har du varit med dig själv och mot dig själv? Är du på rätt väg? Hur ser vägen framåt ut? Blicka gärna tillbaka på dina tidigare övningar, justera din väg. Och oavsett om du tagit steg eller inte. Medvetenheten är alltid första steget till förändring och bara att du uppmärksammar ett beteende är ett jobb i sig. En början till en process. Så fira i så fall det och fira stort för du är GRYM!

Så till sist, stort tack att jag fick vara med dig på denna resa. Skriv gärna om du har frågor eller funderingar.

Önskar dig all lycka till!

Vänligen

Sofia