SAMTALSTERAPI

ACT och CFT utgår från relationen du har med dig själv och med fokus utifrån hur du kan möta upp och ta hand om dig i det som är. Först när du når denna kontakt kan du senare veta hur du vill gå vidare och då styrd utifrån egna behov.

​

Jag brukar kunna jämföra oss som en rysk docka, ni vet en sån där som man öppnar och så finns det en annan docka däri och så fortsätter det så tills man till slut är inne i kärnan och där finns en liten solid docka. Detta tänker jag, utifrån yoga, är som vårt inre ljus, vårt syfte, om varför just du är här. Här är din inre kompass. 

Dock har många lager lagts på. Jag tänker alla de yttre lagren av dockor som roller. Rollen att vara någons son/dotter, någons syskon, någons vän, klasskamrat, någons elev, någons lagkamrat eller träningspartner, någons hjärtevän för att sedan när åren läggs på byggs på med ytterligare lager och roller till arbetstagare, mamma/pappa.

En del roller är glädjefyllda och andra mer betungande men sanningen är den att de flesta roller är både och. Om roller dock blir för krävande av oss. Att vi kanske i allt för hög grad behöver anpassa oss till andras förväntningar så kan vi lätt tappa bort oss själva. Det behöver inte betyda att det är fel, men du kanske har förlorat din kontakt med din inre kompass, med vad som är viktigt för dig och istället navigerar du efter andra behov.

Det finns vissa bilder som jag alltid bär med mig i mötet med mina klienter och den här är en sådan bild. Hur mycket utrymme får jag i mitt eget liv? Hur viktig är jag? Och hur många av mina beslut styrs från mig själv, med utgångspunkt i mig själv?

Jag möter inte sällan personer som är rädda för att ”ha gått sönder” eller vara ”trasiga” utifrån tidigare livserfarenhet. Den här bilden hjälper mig där. Att den här innersta solida kärnan, den kan aldrig gå sönder. Visst vi kan vara vilsna, kanske tappat kontakten med oss själva men du är alltid hel.

I arbetet hos mig så står just denna relationen med mig själv i centrum. Relationen med den där inre kompassen, hur jag lyssnar till den och hur jag bemöter den. 

För mig är detta självkänsla – hur jag känner inför mig själv. Är den där, den jag är längst inom mig, värd att tas omhand eller är andra viktigare. Hur kan jag förstå mina ageranden utifrån det jag varit med om,  hur talar jag med mig själv och får jag göra avtryck i min omgivning.

​

​

​

Vill du veta mer om compassionfokuserad terapi så läs psykolog Sofia Viottis text här:

​